Generisk formel
=($A1=criteria)
Sammanfattning
För att markera hela rader med villkorlig formatering när ett värde uppfyller specifika kriterier, använd en formel med en blandad referens som låser kolumnen. I det visade exemplet markeras alla rader där ägaren är "bob" med följande formel tillämpad på B5: E12:
=$D5="Bob"
Obs! CF-formler anges i förhållande till den "aktiva cellen" i valet, B5 i detta fall.
Förklaring
När du använder en formel för att tillämpa villkorlig formatering utvärderas formeln i förhållande till den aktiva cellen i markeringen vid den tidpunkt då regeln skapas. I det här fallet används adressen för den aktiva cellen (B5) för raden (5) och matas in som en blandad adress, med kolumn D låst och raden till vänster. När regeln utvärderas för var och en av de 40 cellerna i B5: E12 ändras raden men kolumnen inte.
Effektivt får detta till att regeln ignorerar värden i kolumner B, C och E och endast testar värden i kolumn D. När värdet i kolumn D för i en viss rad är "Bob" returnerar regeln SANT för alla celler i den raden och formateringen kommer att tillämpas på hela raden.
Använda andra celler som ingångar
Observera att du inte behöver hårdkoda några värden som kan ändras till regeln. Istället kan du använda en annan cell som en "inmatningscell" för att hålla värdet så att du enkelt kan ändra det senare. I det här fallet kan du till exempel sätta "Bob" i cell D2 och sedan skriva om formeln så:
=$D5=$D$2
Du kan sedan ändra D2 till vilken prioritet du vill och den villkorliga formateringsregeln svarar direkt. Se bara till att du använder en absolut adress för att undvika att ingångscelladressen ändras.
Namngivna intervall för en renare syntax
Ett annat sätt att låsa referenser är att använda namngivna intervall, eftersom namngivna intervall automatiskt är absoluta. Om du till exempel heter D2 "ägare" kan du skriva om formeln med en renare syntax enligt följande:
=$D5=owner
Detta gör formeln lättare att läsa och förstå.
